Dervishernas dans

Time to be
totally free, and estranged. Time to give
up our souls, to set fire to structures and
run out in the street. Time to ferment.
– Jalal al-Din Muhammad Rumi (1207-73) aka Melvana

(ur “A story they know”, översatt av Coleman Barks
i The Soul of Rumi, Harper Collins 2002 s. 83)

Idag lyssnade jag till sufistiska musiker och sångare och såg dervishernas dans. Med lätta fötter virvlade de över golvet i den loge vars historia sträcker sig till tolvhundratalet. Ceremonin genomfördes av The Contemporary Lovers of Melvana Society. Jag måste säga att jag är intresserad av att pröva deras metoder, även om jag varken kan svälja deras gudstro eller deras kärleksbudskap.

Ovan står ett gammalt gäng som hängde ut i logen förr i tiden. Resten av fotografierna är mina.

Rumi är alltså sufisternas storskägg. Han levde liksom flera andra stora mystiker (Francis från Assisi och Meister Eckhardt till exempel) på 1200-talet. Efter att ha flytt från Persien, jagad av Djingis Khans mongoliska ryttare slog han sig ner i byn Konya (numera södra Turkiet).

Sufisternas loge har inget fram eller bak. Här finns inte några raka rader av bänkar, riktade mot en fixerad punkt eller plats, såsom de kristna kyrkorna är organiserade. Nej logen är oktagonal och inbjuder verkligen till handling snarare än betraktande.

Nietzsche säger: “Kanske handlar hela den andliga utvecklingen om kroppen.” (Umwerthung aller Werthe, II, s. 247)

Jag har börjat tappa intresse för vad folk tänker och tror och känner. Det som väcker mitt intresse, i nästan alla kontexter, är vad folk faktiskt gör, hur de använder sina kroppar, omsätter dem i handling. Är du magiker, anarkist, nomad, konstnär eller skapar du magi, anarki, rörelse och konst? Tankarna saknar betydelse om de inte omsätts i handling. Det tråkiga med det jag sett av sufistisk praktik hittills är att den är relativt icke-kommunikativ. Det är du och din rörelse, såsom buddisten har sin meditation.

Jag frågade förstås om det fanns någon workshop eller liknande man kunde vara med på. Ajabaja. “It’s not possible to do a workshop. The path of Melvana is a path of life”. Fick mailadressen till en kvinna som är med i brödraskapet och som tyckte att jag skulle läsa på mer och sedan återkomma. Fick tips på litteratur: det är viktigt att Rudi läses i översättning av Coleman Barks.

Nu har jag inhandlat Rudi. Som vanligt tvingas man gräva ett tag för att hitta det man gillar. Läste säkert hundra verser innan jag hittade det inledande citatet, något som jag gillade, något som bekräftade den bild av sufismen som jag vill ha och som jag vill dela med dig.

Inte tänker jag slå in på någon livsväg om någon nu trodde det. Lita inte på vägar, de förändras, som Rumi själv uttrycker det.